Göm menyn

"Att förändra är bra - om man gör det bra"

Historikern Gunnar Wetterberg föreläste på ISV-dagen
Hur riggar vi organisationen för att den ska bidra till det vi vill göra? Så hade nog Axel Oxenstierna tänkt. Att förändra en organisation är bra - om man gör det bra. Och funderar på varför vi gör det.
Det sa Gunnar Wetterberg, historiker känd bland annat från SVT:s ”På spåret”, när han höll ett föredrag för medarbetarna på ISV-dagen. Wetterberg har en lång erfarenhet som ledare inom olika statliga institutioner och har lett flera statliga utredningar. Han var inbjuden för att tala om ämnet förändring kopplat till hans biografi om Axel Oxenstierna - ämbetsmannen som under första hälften av 1600-talet lade grunden för svenska myndighetssystemet.
 
- Många tror att Gustav Vasa styrde upp hela Sverige. Men faktum är att landet fungerade ungefär som förr långt efter Gustav Vasa. Kungen styrde Sverige genom 200 fogdar som var spridda över hela landet med ansvar som gick in i varandra. Det var stökigt, och diffust när fogdarna var staten eller Vasas privata. Då kom Oxenstierna, 1612. Under sina 42 år var han statsminister, utrikesminister, finansminister och generaldirektör för hela offentliga sektorn. Och på de här 42 åren gick Sverige från att vara oerhört illa ute till att bli en stormakt.
Gunnar Wetterberg fick åhörarna att skratta flera gånger när han beskrev Oxenstiernas organisationsarbete och tankar. Sverige befann sig under de här åren i ett närmast konstant krigstillstånd, vilket krävde organisation och många stora förändringar. Inte minst när det gällde rekryteringen av soldater och att ta ut skatt från folket.
 
Gunnar Wetterberg föreläste på ISV-dagen- Oxenstierna hade insikter om nationalekonomi långt innan ordet var uppfunnet. Skatterna i Sverige var ojämnt fördelade. Höjde man skatterna så slog man ut betalarna. Det är en insikt han kunde ha fått lämna efter sig till en del senare finansministrar, sa Wetterberg. 
Han återkom ofta till en speciell egenskap hos Oxenstierna. Nämligen att testa förändringar i mindre skala och sedan kunna ändra sig. Ett exempel var skatt på levande djur. Boskap var den vanligaste formen av förmögenhet. 
- Men folk begrep inte hur häftigt det är att betala skatt. När fogdarna närmade sig, slaktade man djuren.  Då backade Oxenstierna, och införde kvarntullen. Skatt på mjöl. Men den fick folk att mala mjöl i skymundan. Han backade igen, och inför den optimala skatten: Momsen. Skatt på alla nötliga, ätliga och förslitliga varor i städerna. Det ledde också till att fler städer grundades.

Införandet av gymnasier testades också. Först i Västerås, sedan i Linköping och så i resten av landet. Men Oxenstierna är kanske allra mest känd för att ha infört statliga ämbetsverk, som Svea Hovrätt. Andra exempel är krigskollegiet, amiralitetskollegiet, kanslikollegiet och kammarkollegiet. Och så införandet av länsstyrelser, 1634. Ett statligt kontrollorgan ute i landet. 
- Ståthållare på slotten fanns redan. De hade både militär och civil makt. Men Oxenstierna renodlade de systemen till en civil, militär och dömande makt. Han införde landskapsregementen. Landsöversten blev högste militära befälhavare. Ett krux var att hålla koll på alla fogdar i landet. När man skulle byta ut ståthållaren i Kalmar skrevs en ny instruktion. Och senare, 1634, kom lagen om att inrätta landshövdingar.
Men landshövdingarna klagade på att deras uppgift att hålla kolla på räkenskaperna i landskapen, var alldeles för stor. 

Gunnar Wetterbergs biografi över Axel Oxenstierna.- Då inrättar man en landsbokhållare med kompetens i räkenskaper och bokföring. 
Gunnar Wetterberg har fastnat vid en formulering i lagtexten från Oxenstiernas tid, som fanns kvar i olika former ända in på 1970-talet. 
- ”Kollegorna skola räcka varandra handen till riksens och kungens nytta”. Det är byråkratisk poesi. Om det blir för svårt, eller för mycket, då ska jag vända mig till mina kollegor göra något tillsammans.  Det ligger något klokt i det! 
Gunnar Wetterberg sa skämtsamt att han aldrig fått något jobb för att han är historiker, men att han alltid haft nytta av det. Som diplomat i Hanoi efter Vietnamkriget, och som förhandlare i Genève. Eller som utredare på Riksrevisionsverket och Finansdepartementet. Han skickade bland annat med ett rådet att ta med sig i alla sammanhang, och inte minst vid organisationsförändringar:
- Varje arbete jag har börjat på så har jag tagit fasta på Astrid Lindgren: ”Voffö ser det ut på detta viset”? Det är den mest produktiva frågan man kan ställa sig. Om man tar det som vana, och när man har gjort det tre-fyra gånger i olika omgångar, så får man distans till det vi håller på med, sammanfattade Gunnar Wetterberg.
ULRIK SVEDIN

Sidansvarig: therese.nilsson@liu.se
Senast uppdaterad: 2019-11-21